Denna underbara människa är nog den person som verkligen känner mig, allra bäst!
Vi har känt varandra sedan 3-års ålder och hållt ihop i vårt och torrt, ungefär. Fast jag ser henne lite som en syster nästan, för vi lyckas alltid bråka, eller ja, iaf när vi var små. Då kunde det bli riktigt bråkigt vill jag lova! haha. Och tjafsa, det kan vi också;)
Det är hon och jag genom livet, kind of. Hon är en person jag alltid kommer känna. Kan inte minnas eller tänka mig att inte känna henne. Hon har sett mig gå från att vara ett mesig, blygt lite halvtöntigt barn till den jag är idag;) Ganska konstig ändå, för vi är så himla olika!
Känslosamt inlägg, men jag tycker hon är värd ett.
Och inte minst nu. Tänker på dig alfons<3